Fia-Stina Sandlund

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

?

Unfucked Pussy / 2000

Unfucked Pussy was a feminist performance and activist duo consisting of Joanna Rytel and myself. We teamed up during a course in art and humor at the University College of Arts, Crafts and Design, Stockholm. We used to hang out at some of the city’s most exclusive bars, chatting to men, often older and wealthier than we were. These encounters tended to go off the rails as the behavior of UP didn’t live up to their expectations. These bar encounters formed the basis of texts, which we began to perform on stage during 2000. We made our successful debut at a college party. From that evening on, UP performed regularly during 2000 – 2002, at art events, feminist and literary parties, etc. For regular members of the audience, UP’s shows formed a series, in which stories developed week by week.

Unfuckedpussy / Samples / Text

Göran

En kväll när vi som vanligt drev omkring så hamnade vi i baren på hotell Lydmar. KLIRR!!! En brunbränd hand släppte ned en tjock guldkedja mellen oss på bardisken.

— Heeeej… Kan inte ni snacka med mig?

Handen visade sig sitta fast på en mycket berusad man bakom vår rygg. Han hade kamelbrun kostym med matchande överrock, mängder av guldsmycken och en vit halsdduk nonchalant hängande över axlarna.Göran som mannen hette hade nyss kommit hem från Gran Canaria eller var det Ibiza? Han mindes inte riktigt. Han hade varit där med sin mamma och GUUUUD vad hon älskade honom de fem första dagarna innan han började dricka igen. Då hade han försvunnit med en kvinna och mamman hade gråtit resten av semestern. Göran var lite sur på sin mamma för att hon tvivlat på att han skulle dyka upp på flygplatsen. Tyvärr så hade det inte gått särskilt bra för Göran med kvinnan.

— Fick inte upp den, va för full. Samma problem som kostade mig mitt äktenskap, att jag inte fick upp den alltså. Tråkigt. Har ni läst den här boken " Män är från Mars kvinnor från Venus"? Va? Har ni läst den?… Så jävla bra.

Oooops, Göran föll omkull.

— Kom igen! skrek han.
— Vi dansar på bardisken!

Görans pappa var amerikan och ägde jättemånga flygplan men brydde sig inte om Göran som var trettionio men som såg ut som femtiotvå. Lamporna i taket tändes.

— Vart ska ni?
— Vet inte, sade vi.
— Vad vill du göra?

Göran suckade och tänkte en sekund.

— Helst av allt skulle jag vilja dra över er båda.

Kockträffen

En kväll i våras gick jag och Joanna förbi en restaurang på Östermalm. Den var stängd men därinne satt ca femton kockar vid ett dukat långbord med brinnande kandelabrar. Vi såg på dem genom fönstret och de vinkade in oss.

— Hej tjejer, välkomna! sade de.

Vi hade på oss identiska, jättestora, ceriserosa stickade mössor.

— Får vi be damerna att ta av sig mössorna så att vi kan se hur söta ni är?
— Varsågoda och sitt. Vad önskar damerna? Champagne? Vin??

Vi blev serverade diverse alkohol och lyxiga efterrätter. Kockarna berättade att de hade ett brödraskap som träffades några gånger om året för att laga festliga måltider. Ibland åkte de ut till en som hette Göstas stuga i skärgården där de även kunde bada bastu. Vi fotograferade och de poserade villigt. Fram tills nu hade vi hållit en mycket låg profil… Men som genom en tyst överrenskommelse började vi bete oss underligt. Vi började skaka och ge ifrån oss konstiga ljud.

—Oooooooooaaaaaaaaaiiiiiiiiiiiii, ha ha ha, ha ha ha blubb blubb blibb gegegegegegegeeeeeeeehhhhh…

Rummet frös till is.

Gösta, mannen med skärgårdshuset skrattade hjärtligt;

— Ni är för tokiga tjejer!

Sen härmade han oss för att visa att han var med på noterna.

— Ha, ha, ha!?

Den tidigare så homogena kockgruppen klövs i två läger. En halva stod inne i köket och diskuterade upprört hur de skulle bli av med oss. Den andra halvan, med Gösta i spetsen roade sig tillsammans med oss även om deras skratt blev allt mer ansträngda… Nu sade vi fula ord också:

— Varför får man inte vara med bara för att man har en fitta?

Gösta blev fysisk. Ledaren för de i det här fallet konservativa kom ut i lokalen.

— Schhh!!!!!!! sade han. Sedan spillde han ut en hel flaska rödvin på sin plats så att alla skrattade åt honom och han blev skitarg.

— Nu är det dags för damerna att gå hem! Det var roligt så länge det varade men nu ska vi prata lite som vi har för tradition att göra och då är TYVÄRR inga kvinnor välkomna.

— Buuuuuuh! Blev svaret från oppositionen. En lång, osammanhängande diskution följde i vilken de konservativa gick ut med segern.

— Om ni tejejer vill träffa Gösta så kan ni göra det senare. Ta på er era mössor och lämna oss ifred. Under burop lämnade vi så lokalen. Gösta tog farväl med simmiga ögon och spritandedräkt. Så var vi ute på gatan igen.

The Rockstar

En kväll när jag uppträtt med Unfucked Pussy så träffade jag en kille… Han kom emot mig och min hand trevade efter hans jacka.

— Honom tycker jag om, tänkte mitt huvud.

Taxin kom.

— Ska du med?
— Visst, sade han.

Vi släckte våra nytända cigaretter mot våra tuffa skosulor. Det var trångt i bilen…

— Hur är läget då Fia? frågade han.

Ett rum stod till vårt förfogande. Vi gick dit. Min farmor hette Ulla och hans heter Britta.

— Knulla Fitta, tänkte jag.

??/ ex unfucked

Snygg, elak och barnslig

I baren:
Killen från förra fredan står plötsligt vid min sida.
— Hej, jag har inga pengar, säger han. Jag studerar honom. Han ser missbelåten ut med rynka mellan ögonbrynen och upplåsta näsborrar.
— Nähä…säger jag
Då sträcker han fram handflatan och tigger.
— Men snälla då.
Det här är en varning! För psykopatpojkarna.
Det är lätt att känna igen dem. Du behöver bara lite träning.

1/ De pratar gärna om sin mamma.
2/ Mammorna ringer hela tiden på deras mobiler och har ett oroligt tonfall på rösten.
3/ De har aldrig några pengar.
4/ Har de pengar så går de direkt till en affär och köper en gitarr, synth, minidisc eller ett TV-spel.
5/ De gillar sprit och knark.
6/ Hyn är fräkning ögonen blå och de klär sig ofta i sjömanskostym.
7/ De berättar allt för alla, från att det kliar på snoppen till att de går i kognitiv terapi.
8/ De vill åka till New York.
9/ De kommer aldrig dit.
10/ De ljuger.

Var uppmärksam på att: en psykopatpojke kan vara allt mellan tretton och trettiosju sen dör han.

Simon de Chateau

Vi stod och hängde i en korsning när en blond man i trettioårsåldern iklädd rosa skjorta gick förbi.

– Pssst, hrm… sade vi.
– Hej, trevligt, sade mannen.
– Vet du vad man kan göra så här dags? frågade vi.
Sen sade vi;
– Hela vår lägenhet är full med kaniner och hamstrar. Det är så här att vi är vegetarianer och äter egentligen inte kött men bara efter några timmar utan blir vi så sugna att vi kan springa ner till SevenEleven och äta kanske fyra, fem, sex, sju, åtta korvar på raken. Det är jättejobbigt för oss. Efteråt får vi dåligt samvete och ångest.
– Ojdå! sade mannen.
– Simon förresten.
– Fia.
– Joanna.
Söder kanske vare något för er?
– Neej, sade vi.
– Vad gör ni annars? frågade Simon.
– Vi är konstnärer.
– Intressaaant, tyckte Simon som hade en kompis som hade gått på Valand, själv sålde han fastighetsbolag.
– Jag vet ett place som vi kan gå till förresten. Ser ni den där röda sushiskylten? Där bor jag och ni är hjärtligt välkomna upp på en drink. Vi tvekade… Simon de Chateau stod det på skylten. Vi tryckte på knappen; Beeep!
– Simon , svarade en hes röst.
– Välkomna!?
– Jag lovar att han sitter och runkar, sade jag.
– Och att han kommer att ha bytt om till antingen sidenmorgonrock eller pyjamas.
Simon öppnade iklädd randig sidenpyjamas.
– Voila!?Så gick vi runt därinne i Simons chateau. Sängen var obäddad.
– Det generar er väl inte att jag gå klädd så här? frågade han och bjöd på strårom så att vi skulle bli riktigt fulla men vi drack bara lite.
– Aha! sade Simon. Nu vet jag vad vi ska lyssna på!
Så gick han fram till Bang & Olufsen stereon bredvid den öppna spisen.
– Buena Vista Socialclub!
Simon tog några danssteg. Vi var plötsligt väldigt trötta. Simon berättade att några inredningsarkitekter som även skapat det nyöppnade stället Q - Lounge även inrett hans lägenhet.
Han visade en tio meter lång vägg som gick mellan köket och vardagsrummet.
– Ni som är konstnärer kanske har några häftiga idéer?
Joanna sade att vi var hungriga så vi gick in i köket och öppnade det utvecklingsbara kylskåpet med spotlights. Därinne fanns en stor förpackning korv eller "Tysk grillbricka" som det stod på paketet. Simon lade på korvarna på sin speciella grillhärd undertiden han berättade om sin senaste affär. Skandia; det gick för 4,6 miljarder. Han hade fått en plakett i belöning som fortfarande låg kvar i kartongen med tillhörande putstrasa i sämskskinn.
Vi åt under tystnad.
Så sade Simon:
– Vad kommer ni att säga till varandra om mig imorgon?

Simon de Chateau 2

Vi står mitt på Stureplan. Det är en kall och fuktig höstkväll. Ska vi ringa på hos Simon eller inte?
Det tar alltid emot lite men vi behöver verkligen nytt material till våra texter…
— Är det inte han som går därborta? säger jag och knuffar Joanna i sidan;
Killen vrider på huvudet…Tre ögonpar möts i igenkännande och fruktan.
Han ökar på stegen.
— Det är han!
— Vi skuggar honom!
Sturegatan; killen stannar utanför en klockbutik.
— Kolla han är rädd! Försöker förvilla oss!
Han svänger höger vid Lydmar. Det måste vara Simon!
Vi småspringer. Simon vänder sig om och ser att vi är honom i hälarna.
Han korsar gatan, då gör vi det också.
Vänstersväng. Nu är vi nära…?Han passerar sushiskylten, nu ska han slå in koden… men vad händer? Simon går förbi sin egen port, Det var som fan!
Vi trycker B0013. Beeep!
— Ja hallå! svarar Simon och öppnar porten direkt.
— Han verkar ju inte riktigt klok! Han skulle ju släppa in vem som helst! En massmördare typ. Vi vill faktiskt prata först och se att det är okej att vi kommer och hälsar på.
Om och om igen ringer vi på men det tutar upptaget i säkert tio minuter. Med hängande huvuden och obesvarade frågor går vi gatan ned.

Simon de Chateau 3

Vi är på väg till Q-Lounge när Simon de Chateau plötsligt kommer svängande runt hörnet.
— Hej Simon! säger jag.
— Men hej! Det var länge sedan, säger Simon.
— Det är så här att vi uppträder och läser texter om dig…
— Intressaaant! Det måste jag få komma och lyssna på, säger han och ger oss sitt kort.
— Vi undrar om vi får komma hem till dig och göra ett collage på din vägg? Vi har tänkt lite på det där och har en del häftiga idéer…
— Tyvärr så ska jag precis flytta till Vasastan…
— Jaha… Men har du ingen vägg där då

Built with Indexhibit